"Efter studenten ska jag åka som au pair till USA, sen ska jag börja plugga Juridik". Detta var meningen jag alltid drog för dem som frågade vad jag skulle göra efter gymnasiet. Och viss lät det bra, men var det sant? Nej, inte allt. Jag hade egentligen ingen aning. Men det kändes bra att berätta att jag hade en plan. USA blev av, men jag hade knappt bestämt mig innan jag blev matchad med min familj. 

 

Juridik har jag lagt åt sidan. Känner inte att det är något för mig, möjligtvis affärsjuridik. Det känns bättre. Men nu sitter jag här, två år efter studenten och har ingen.jävla.aning vad jag ska göra näst. Hur vet man vad man vill? Vet man aldrig det? Utan chansar man bara och hoppas på det bästa? 

 

Jag har framtidsångest så det sliter på lillhjärtat mitt. Jag är rädd för att aldrig komma på vad jag vill göra. Så nu sitter jag här. Inloggad på antagning.se, tre dagar innan due date för sökning (ute i god tid som vanligt) men jag vet inte vad jag ska söka. Hittat en del kurser som verkar som något 'jag kan tänka mig", men duger det? Kommer man ångra sig för att man inte väntade tills man var mer säker, eller kommer man att ångra sig för att man aldrig chansade? 

 

Vet inte om jag ens är mentalt redo för att sätta mig in i plugg igen. Jag trivs med att jobba, trivs med att tjäna mina egna pengar. Men jag vill komma längre. Jag vill kunna få ett bättre jobb än de jag kan få utan högskoleutbildning. Men när är man egentligen nöjd? Mycket vill ha mer sägs det och det är verkligen sant. Man kanske aldrig kommer bli nöjd med livet om man inte lär sig att nöja sig med det lilla, eller sig själv. Så det kanske är där jag måste börja. Lära mig att tycka om mig själv och livet jag har idag. För det är allt annat än dåligt. Jag måste bara uppskatta det mer. Ja, uppskatta mer borde vi alla.